psykiatern.se

Fråga psykiatern

Här besvarar Doktor Tomas Eriksson frågor som rör psykiatri. Det kan gälla egen eller anhörigs sjukdom, var man bör söka hjälp och vilken typ av hjälp man borde kunna förvänta sig.

Ställ din fråga här.

Psykoanalys och symboldrama mot schizofreni?

Hej Dr Eriksson.
Jag är en man på 42 år som sedan 20 års ålder har lidit av paranoid schizofreni.
Jag har vårdats inom slutenvården och öppen vården i omgångar.
Behandlingen har bestått av neuroleptikum av olika slag, samt anxiolytika och sömnmedicinering.
För ca ett år sedan blev jag tilldelad en ny psykiater, som mycket pompöst deklarerade att han var utbildad i psykoanalys, symboldrama och sociodrama.
Han menade att min sjukdom berodde på trauman från min barndom och att den neuroleptika jag fått skadade mig mer än hjälpet mig.
Jag skulle istället tillsammans med honom påbörja ett ”symboldrama” och en dynamiskterapi, där jag fick ligga på en säng och gestalta mina ”inre” problem.
Vid vissa tillfällen ville han även att jag skulle göra allehand kropps övningar. Dessa påminde mest om dans, även om han använde andra termer.
Han menar att denna behandling skulle ”dekonstruera” mina symtom/diagnos.
Jag skulle bli ett subjekt istället för ett psykiatriskt ”objekt”.
Vilket enligt honom skadade mig, då jag blev en bricka i vårdapparaten, som tillgodosedde sina egna behov snarare än mina.
Han sänkte även min medicinering och jag har mått sämre och sämre sedan dess.
Han var även tveksamm till fortsatt sjukersättning, även om han tillslut gick med på detta.
Jag vet inte vad jag ska göra då läkaren för mig är en aukoritet, och jag inte vågar klaga på vården.
Har Dr Eriksson några synpunketer på behandlingen, eller är detta någon ny metod att behandla schizofreni?
Med vänliga hälsningar Lars johansson
Svar:
Bäste Lars,
Jag blir mycket upprörd när jag hör vad Du blivit utsatt för. Psykoanalys, symboldrama och sociodrama är definitivt inte några behandlingsmetoder som är effektiva vid behandling av paranoid schizofreni. Det finns inte heller någon som helst anledning att tro att Din sjukdom har sin grund i några trauman från Din barndom. Läkaren borde inte ha föreslagit Dig denna typ av behandling och i mina ögon framstår han som en charlatan av värsta sorten. Om han är verksam på en öppenvårdsmottagning eller på en psykiatrisk klinik kan Du begära att få träffa chefsöverläkaren och be att hon eller han anvisar Dig en läkare som meddelar behandling på vetenskaplig grund. Under alla förhållanden tycker jag att Du omedelbart skall se till att få komma till en annan läkare.
Att Du blev sämre av att medicineringen reducerades är inte konstigt. Man skall givetvis inte ta en lägre dos än den som har visat sig vara effektiv. Samtidigt måste man vara medveten om att denna typ av läkemedel också kan ge obehagliga biverkningar. Man skall därför inte heller ta en högre dos än den som är den mest effektiva. Man bör alltid göra en noggrann utprovning av dosen.
Självklart skall Din läkare diskutera vilka behandlingsmetoder som står till buds för Din sjukdom. Det är dessutom hans lagliga skyldighet. Du skall inte tänka på läkaren som en auktoritet. Endast om han ger Dig god hjälp och visar Dig sin respekt är han värd att bli betraktad som en sådan.
Hör gärna av Dig igen om Det inte löser sig på ett sätt som Du tycker är bra.
Bästa hälsningar
Doktor Tomas Eriksson

Hej Dr Eriksson.

Jag är en man på 42 år som sedan 20 års ålder har lidit av paranoid schizofreni. Jag har vårdats inom slutenvården och öppen vården i omgångar. Behandlingen har bestått av neuroleptikum av olika slag, samt anxiolytika och sömnmedicinering. För ca ett år sedan blev jag tilldelad en ny psykiater, som mycket pompöst deklarerade att han var utbildad i psykoanalys, symboldrama och sociodrama. Han menade att min sjukdom berodde på trauman från min barndom och att den neuroleptika jag fått skadade mig mer än hjälpet mig. Jag skulle istället tillsammans med honom påbörja ett ”symboldrama” och en dynamiskterapi, där jag fick ligga på en säng och gestalta mina ”inre” problem. (Läs mer…)

Muskelpåverkan av Xanor och Zolpidem?

Jag har en anhörig som har både Xanor 0.5 samt sömntablett Zolpidem. Kan de påverka den muskulära funktionen?
Svar:
Tack för Din fråga.
Xanor är ett ångestdämpande och lugnande läkemedel som är effektivt men tyvärr mycket vanebildande. Det är enligt min erfarenhet ett av de farligaste preparaten ur denna synvinkel. Zolpidem är ett sömnmedel som ibland och under kortare perioder kan vara effektivt om man har svårt att somna men även detta medel är kraftigt vanebildande.
I högre doser kan dessa medel leda till en avslappning i muskulaturen. Det förutsätter dock att patienten är spänd i musklerna – annars märker man nog inte av någon effekt på muskulaturen.
Jag vet inte om detta var vad Du undrade. Om inte får Du gärna komma med en mer detaljerad fråga.
Bästa hälsningar
Doktor Tomas Eriksson

Jag har en anhörig som har både Xanor 0.5 samt sömntablett Zolpidem. Kan de påverka den muskulära funktionen? (Läs mer…)

Muskelvärk av depression?

Bäste Doktor, jag är en fungerande kvinna (utåt sett) i 40 års åldern. Jag har en mycket problemfylld barndom, med en far som har dubbeldiagnos och alkoholist, mycket religiösa påverkningar och många syskon som jag har fått ta hand om i stundens hette. Jag har mycket svårt att minnas min barndom, samt en hel del traumatiska upplevelser som att min bror dog i bilolycka som 8 åring (jag 11 år)när jag var i hans sällskap, mitt hus brann ner till grunden -92, mycket svår skilsmässa med en man som misshandlade mig, och svårt att hitta rätt relationer utan våld. Jag lockas inte direkt till män som är snälla, snabba förälskelser övergår i motbjudande känslor.
Jag är mycket duktig på att vara bäst, utan att skryta med det, eftersom jag fullkomligt avskyr medlidande, det är inte det jag vill för jag vill inte stanna i tråkigheter utan vill gå vidare. Jag älskar att lära nytt och har studerat de senaste 11 åren bara för att jag tycker det är kul, Jag har ett välbetalt arbete som socialassistent och arbetar som flitigt engagerad sångerska. Jag har fått göra mycket som många andra drömmer om, MEN jag har mycket svårt med relationer som betyder närhet, och att lämna ut mig själv, att minnas underbara stunder, att verkligen få känna lycka, och hur man egentligen ska bete sig.
Är just nu sjukskriven för ont i kroppen med kraftig muskelvärk mellan skulderbladen och smärta i nacke, vilket jag haft sedan en älgolycka -97, men jag har jobbat heltid hela tiden och gärna mer än heltid. Känns som en drog att jobba massor. Nu i alla fall rekommenderas jag antidepressiva medel, men jag känner mig inte depressiv, mest bara vilsen och funderar över livet.
Jag har haft en totalt strukturlös uppfostran fast hård upplysning om vad bibeln säger (som aldrig varit vägvisande från mina föräldrar) och säkert känt övergivenhet (jag fick flytta hemifrån när jag var 16 år), men jag känner ju inte till något annat. Det jag har är en enorm smärta i rygg och nacke, och gräver man så har jag också en otroligt dålig självbild, jag blir nästan helt nere bara av att gå upp i vikt-ja livet blir som meningslöst och jag finner ingen anledning till att vistas bland människor(som jag som vanligt älskar, nästan alldeles för mycket när jag mår som bäst) jag får skuldkänslor så fort jag inte orkar hjälpa andra människor, inte på jobbet det är bra mina anhöriga och mina vänner(många kommer just till mig med sina problem och vill prata, jag är en bra lyssnare.
jag skriver till dig därför att jag vet inte vad jag ska göra för att få en bra självbild och inte få skuldkänslor över allt jag inte kan reda ut, och har jag rett ut problem (som jag ofta gör) så börjar min hjärna söka nya problem att handskas med. Jag har alltid kallat min sjukdom för ”pengaångest” eftersom jag fått jobba hårt redan som barn för att hjälpa till med ekonomin, och det blev ju inte bättre när huset brann och jag blev ensamstående mor till två barn, men jag reder det mesta, men jag är STÄNDIGT oroad över min ekonomi, och fast mina barn idag är 20 + 21 så har jag svårt att be dem hjälpa mig med ekonomi, trots att de har fasta välbetalda arbeten.
Har jag psykisk Ohälsa och behöver medicin, eller kan jag gå i någon form av terapi (det har jag gjort men det har inte lett till något bättrande då jag är så perfekt på att prata förbi att jag uppfattas som person på fel plats)
Jag skulle så gärna vilja vara normal, och veta ”vad är egentligen normal? ”hur är man då och vad känner, tänker och gör man… Jag vill inte bli bollad runt överallt och ständigt börja från början då det uppenbarligen inte hjälper mig,
Är det verkligen så att jag får muskelinflammationer för att jag är deprimerad?
tacksam för svar..
SVAR:
Tack för Din fråga. Jag förstår att Du har det besvärligt men av det Du berättar jag tror inte att Du är psykiskt sjuk även om jag kan ha fel i detta. Du har haft det svårt på många sätt men det är många som haft det svårt utan att bli sjuka av det. Jag tycker tvärt om att det verkar som Du klarat Dig utmärkt i livet: Du har genomgått en längre utbildning, Du har ett välbetalt arbete, Du arbetar mycket, Du har tagit hand om två barn som också tycks ha klarat sig fint. Så långt får man säga att det gått bra för Dig.
Hurdana relationer man får till andra människor beror mycket på vilken personlighet man har och jag kan inte se att Din personlighet skulle vara så mycket annorlunda än många andra människors.
Det jag tar fasta på i Din fråga är det Du berättar om Din långvariga värk mellan skulderbladen. Enligt min erfarenhet är det mycket svårt att komma till sin rätt i livet om man ständigt plågas av värk och inte torde det bli bättre av att behöva vara sjukskriven.
Du skriver att Du blivit rekommenderad antidepressiva läkemedel trots att Du inte känner Dig deprimerad. Visserligen kan antidepressiva läkemedel ibland vara bra även om man inte har symptom i form av nedstämdhet men de symptom Du berättar om är inte av det slaget att jag tror att antidepressiva läkemedel skulle vara till någon nytta för Dig. Dessutom finns det ett skäl emot antidepressiva och det är att det finns risk att man ökar i vikt av sådana medel och det säger Du att Du är rädd för.
Jag tycker att det viktigaste nu är att få reda på vad smärtorna beror på och försöka behandla dessa. Om Du inte har blivit noggrant undersökt bör Du kontakta en distriktsläkare och be honom att ordna med den utredning som kan anses påkallad. I första hand tycker jag att det borde göras en MR undersökning av hela bröstkorgen med detaljgranskning av kotpelaren. Om inte det ger något resultat tycker jag att man också skall låta en neurolog undersöka Dig noga för att se om det finns några tecken till neurologiska bortfallssymptom. Jag tycker inte att man skall ge sig innan man hittat orsaken till Din värk. Om Du blir av med den tror jag att mycket annat kommer att kännas bättre och lättare också.
Återkom gärna och berätta hur det går eller om Du vill ha ytterligare synpunkter.
Bästa hälsningar och lycka till.
Doktor Tomas Eriksson

Bäste Doktor, jag är en fungerande kvinna (utåt sett) i 40 års åldern. Är just nu sjukskriven för ont i kroppen med kraftig muskelvärk mellan skulderbladen och smärta i nacke, vilket jag haft sedan en älgolycka -97, men jag har jobbat heltid hela tiden och gärna mer än heltid. Känns som en drog att jobba massor. Nu i alla fall rekommenderas jag antidepressiva medel, men jag känner mig inte depressiv, mest bara vilsen och funderar över livet. (Läs mer…)

Sämre löpare av medicin

Hej
Jag har en fråga om min antidepressiva medicin. Jag äter citalopram för panikångest och det fungerar bra. Dock har jag problem med en sidoeffekt av min medicin. Jag har löptränat hela mitt vuxna liv på motionsnivå och mår bra av det. Dock har jag sedan jag började med medicinen fått kraftigt försämrade resultat. På bara några veckor fick jag svårt att klara samma löprunda som tidigare gått lätt och det kan inte förklaras av minskad träningsdos eller sämre kondition. Jag får liksom ingen belöning längre av kroppen. Det gör ont och jag blir trött men ingen kick kommer som det brukar. Kan detta vara kemiskt eller är det påverkan på mitt sinnestillstånd som kan göra denna skillnad. Jag kan inget om detta och försöker förstå hur jag ska gå vidare.
Tacksam för svar
Trött löpare
SVAR:
Det är mycket sannolikt att de förändringar Du märkt i samband med Din löpträning orsakas av Din medicinering. Denna typ av effekter är inte ovanliga och kan ses vid behandling med flera olika psykofarmaka.
I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att alla läkemedel har biverkningar. Vid all läkemedelsbehandling är det nödvändigt att väga behandlingens fördelar (i form av minskade sjukdomssymptom) mot dess nackdelar (i form av t ex biverkningar). Om det inte är uppenbart att fördelarna överväger nackdelarna bör man givetvis inte ta läkemedlet. Jag kan föreställa mig att de besvär Du haft av Din panikångest var så plågsamma att Du kan tycka att det är värt nackdelen av de sämre löpresultaten att slippa ifrån panikångesten men detta är givetvis någonting Du måste tänka över själv.
Bästa hälsningar
Doktor Tomas Eriksson

Hej

Jag har en fråga om min antidepressiva medicin. Jag äter citalopram för panikångest och det fungerar bra. Dock har jag problem med en sidoeffekt av min medicin. Jag har löptränat hela mitt vuxna liv på motionsnivå och mår bra av det. Dock har jag sedan jag började med medicinen fått kraftigt försämrade resultat. På bara några veckor fick jag svårt att klara samma löprunda som tidigare gått lätt och det kan inte förklaras av minskad träningsdos eller sämre kondition. (Läs mer…)

Elak av psykos

har en sambo som haft en psykos 1 år sedan även schtsofri får en spruta var 14de dag har även haft proppa´r i huvudet dåligt balanssinne het och elak mot mig ett vanligt samtal tror hon alla pratar illa om henne snäll ena minuten elak nästa hennes psykoser kommer åter efter ca 5-6år,kommer hon att bli äterställd,kastar bort saker både mina och hennes varför,gommer sedan sina saker och hittar inte på dom (Läs mer…)

Ångest efter hasch

hej… helvetet började efter jag testade på att röka hasch av en kompis, den natten fick ja hemsk panikångest och yrsel och overklighetskänslor, (Läs mer…)

Överfallen

För nästan precis för ett år sedan var jag med om en mycket otäck händelse.
Jag blev överfallen av en man som hade brutit sig in i min bostad. Mannen hade dagen innan begått ett mycket allvarligt våldsbrott och var efterlyst av polisen. Han hade brutit sig in via ett fönster, och valt mitt hem eftersom han trodde att inte någon bodde där.
Jag lyckades med nöd och näppe värja mig och mannen blev sedan gripen av polis. Jag tvingades vittna i domstol och mannen dömdes till ett flerårigt fängelsestraff.
Det framkom under rättegången att mannen dömts för upprepad allvarlig våldsbrottslighet och var dömd senast 2003 för mordförsök.
Jag mådde tämligen bra tiden direkt efter rättegången, men sedan har jag börjat må allt sämre.
Jag har ständiga mardrömmar om det som hände. Ofta har jag mycket svårt att somna in. Dagtid har jag en outhärdlig känsla av att något fruktansvärt kommer att inträffa.
Det känns som jag när som helst kommer få ett fruktansvärt besked av något slag. Ibland när jag ser missbrukare tycker jag mig se mannen, även om jag vet att så inte är fallet.
Jag kunde inte bo kvar i lägenheten, utan tvingas hyra ut den i andra hand. Kan inte sälja p g a att jag då kommer att förlora mycket pengar. Jag är rädd att lägenheten kommer att förstöras tex brinna upp. Jag har även blivit lätt retlig, och min fru säger att jag är känslomässigt avskärmad och paranoid. Jag får minnes bilder hur han anfaller mig, som bara inte vill försvinna. Det är som en repig skiva. Jag svettas och mår ibland illa.
Jag sökte en psykoterapeut (EMDR) som ska vara erkänt duktig, men hon ansåg att jag var tvungen att få mina symtom behandlade av en läkare. Jag tog kontakt med min gamla familjeläkare som förskrev paroxetin 20mg*2 samt 7.5 imovane vid behov till natten. Jag tycker inte att jag har blivit nämnvärt mycket bättre. Min läkare är prof i invärtesmedicin, och säger att han inte har speciellt mycket kunskap hur man behandlar mina problem. Jag tycker dock mycket om honom, och vill helst inte gå till någon annan. Finns det något man kan göra i medicinväg? Jag orkar snart inte längre ha det så här.
På rättegången sa det att gärningsmannen var narcisistisk och antisocial och hade tydliga psykopatiska drag enligt en tidigare RPU. Vad betyder det?
Mycket tacksam för svar.
Med Vänliga hälsningar
Carl
Svar:
Bäste Carl, Tack för Din fråga.
Att bli överfallen i sitt hem måste vara en förfärligt obehaglig upplevelse som givetvis sätter djupa spår under lång tid efteråt. Jag förstår alltså att Du mår dåligt efter det inträffade.
EMDR är en konstig och ganska ny form av psykoterapi som har den svagheten att det inte finns någon teoretisk förklaring till att metoden skulle kunna hjälpa. Själv tror jag inte alls på den. Däremot tycker jag att det var mycket klokt av psykoterapeuten att föreslå Dig att söka läkare.
De åtgärder som bör komma ifråga för att hjälpa Dig att stå ut tills vidare bör för det första vara att handla rationellt. Den man som bröt sig in hemma hos Dig sitter vad jag förstår fortfarande i fängelse och kan därmed knappast utgöra något hot mot Dig. Även efter det att han blir frisläppt ter det sig mycket osannolikt att han skulle söka upp Dig på nytt. Det finns därför knappast några rationella skäl för Dig att hålla Dig borta från Din egen bostad. Jag tycker därför att Du bör överväga om det inte vore möjligt för Dig att flytta tillbaka dit. Det finns nog inga skäl att tro att Du skulle må bättre av att inte bo i Ditt eget hem.
Jag tror inte att det finns någon behandling som gör att Du utan vidare kan bortse från det inträffade och plötsligt börja må bra igen. Däremot känner jag mig ganska säker på att Dina obehag kommer att gå över med tiden. Det är ju dock en klen tröst när man mår som sämst.
Enligt vad Du skriver tycks Du vara helt fixerad vid det obehagliga som inträffat och det kanske ligger något i att det utvecklats en paranoia hos Dig – just som Din hustru föreslagit. När man drabbas av sådana malande obehagliga tankar kan man ibland ha hjälp av en mycket låg dos av ett läkemedel ur den läkemedelsgrupp som kallas antipsykotiska läkemedel. Du skulle möjligen kunna fråga Din läkare om han tycker att det vore rimligt att Du fick pröva en låg dos av ett sådant läkemedel. Det finns flera att välja på; t ex Zyprexa, Haldol eller Risperdal.
Jag har träffat många patienter som utan att vara psykotiska i egentlig mening haft hjälp av en sådan behandling när de plågats av malande och obehagliga tankar.
Jag hoppas verkligen att Du skall få en hjälp som fungerar.
Bästa hälsningar
Tomas Eriksson

För nästan precis för ett år sedan var jag med om en mycket otäck händelse.

Jag blev överfallen av en man som hade brutit sig in i min bostad. Mannen hade dagen innan begått ett mycket allvarligt våldsbrott och var efterlyst av polisen. Han hade brutit sig in via ett fönster, och valt mitt hem eftersom han trodde att inte någon bodde där.

Jag lyckades med nöd och näppe värja mig och mannen blev sedan gripen av polis. Jag tvingades vittna i domstol och mannen dömdes till ett flerårigt fängelsestraff.

Det framkom under rättegången att mannen dömts för upprepad allvarlig våldsbrottslighet och var dömd senast 2003 för mordförsök.

Jag mådde tämligen bra tiden direkt efter rättegången, men sedan har jag börjat må allt sämre. (Läs mer…)

Helt orkeslös i perioder

Jag är en kille som är 23 år som egentligen inte borde klaga på livet. Min ekonomi är bra likaså mina relationer till vänner och familj, samtidigt som jag är framgångsrik både på jobbet och i studierna. Så man borde ju inte klaga. Trotts detta så upplever jag emellanåt att jag inte är långt ifrån ett sammanbrott. Dessa perioder när jag går ner mig har varit ständigt återkommande sedan jag var i femtonårsåldern. Men har återkommit med tätare mellanrum den sista två åren. Det känns som en grå skugga sänker sig över hela min tillvaro, jag blir helt orkeslös och orkar inte ta tag i vad jag annars gör med enkelhet. Exempelvis så är jag i vanliga fall en öppen social person som med lätthet och humor pratar med andra människor. Men är jag är inne i en negativ period vill jag bara isolera mig och vågar knappt svara i telefonen när det ringer. Under en sådan period som brukar vara i allt från två timmar till två dagar känns allt i mitt liv meningslöst och jag funderar ofta på att ta livet av mig. En tanke jag skräms av när jag befinner mig i mitt normaltillstånd. Förövrigt så kännetecknas mina mörka perioder av att jag är otroligt lätt irriterad, har svårt att fokusera, är allment rädd och är betydligt mer känslosam än vanligtvis. Dessa dystra perioder följs oftast av mer positiva och energifyllda episoder (eller tvärt om). Helt plötsligt känns allt i livet så otroligt vackert och meningsfullt. Min prestationsförmåga är på topp och jag känner mig återigen handlingskraftig, självsäker och ser med tillförsikt på min framtid. Under en sådan period känner jag mig nästan onaturligt glad och speedad. Emellan dessa ytterligheter har jag även ett normaltillstånd. För att sammanfatta min problematik kort; det känns som att mina känslomässiga tillstånd inte står i proportion till vad som händer i mitt liv. Kan jag ha någon light variation av bipolär sjukdom? Det bör antagligen nämnas att min mor och min moster har genom gått djupa depressioner min syster har även haft en depression.
Jag lider även av IBS och prematur ejakulation, har inte blivit diagnostiserad av någon läkare men mina symptom stämmer in på alla kriterier i båda fallen.
Borde jag söka någon vård och i så fall var kan man söka i Göteborg? Har testat både psykoanalys och KBT men utan resultat.
Svar:
Tack för Din fråga.
Jag tycker att Du ger en mycket god beskrivning av Dina besvär och jag tror att Du har rätt i att detta är en form av bipolär sjukdom. Dessutom verkar Du ha så svåra besvär att det knappast är rimligt att kalla sjukdomen för ”light”. Sannolikheten för att det verkligen rör sig om en bipolär sjukdom ökar genom Din uppgift att Du har flera nära släktingar som haft depressioner.
Att svängningarna i Din sinnesstämning är snabba talar inte emot att det bär fråga om en bipolär sjukdom. Det finns en specialvariant av sjukdomen som yttrar sig just på det sättet.
Detta tillstånd är behandlingsbart och behandlingen är ofta mycket effektiv. Den innebär medicinering med ett stämningsstabiliserande medel och det finns flera sådana att välja på. Psykoanalys och KBT är helt verkningslösa behandlingar på detta tillstånd.
Jag tycker att Du skall söka antingen distriktsläkaren eller en psykiater och redogöra för Dina symptom och be att få behandling med ett sinnesstämningsstabiliserande läkemedel. Jag känner gott hopp om att Du snabbt kommer att bli av med Dina besvär.
Bästa hälsningar
Tomas Eriksson

Jag är en kille som är 23 år som egentligen inte borde klaga på livet. Min ekonomi är bra likaså mina relationer till vänner och familj, samtidigt som jag är framgångsrik både på jobbet och i studierna. Så man borde ju inte klaga. Trotts detta så upplever jag emellanåt att jag inte är långt ifrån ett sammanbrott. Dessa perioder när jag går ner mig har varit ständigt återkommande sedan jag var i femtonårsåldern. Men har återkommit med tätare mellanrum den sista två åren. Det känns som en grå skugga sänker sig över hela min tillvaro, jag blir helt orkeslös och orkar inte ta tag i vad jag annars gör med enkelhet. (Läs mer…)

Vrider sig i sömnen

Hej!
Jag undrar vad det kan bero på att min man ibland på natten i sömnen håller sig för öronen och rullar hastigt av och an från ena sidan till den andra (ligger då på rygg). Senaste gång jag vaknade till att han gjorde det var för tredje gången som jag märkte det. Har frågat honom om beteendet men han är inte medveten om att han gör så. Han är 28 år och jag har förstått att hans föräldrar är alkoholister, så kan det vara något från barndomen som orsakar det eller vad beror problemet på? Vad händer eller drömmer han när han gör så?
Tacksam för svar
Svar:
Tack för Din fråga,
Jag tror att det är just som Du föreslår – att hans beteende har sin grund i att han drömmer, kanske något obehagligt. Om han inte har något obehag av sitt beteende finns det inte någon anledning att göra något åt det.
Du kan helt utesluta möjligheten att hans beteende skulle ha något att göra med att hans föräldrar var alkoholister eller med något som helst i hans barndom. Det finns ingen anledning att tro att barndomsupplevelser skulle kunna ge upphov till denna typ av fenomen i vuxen ålder.
Bästa hälsningar
Tomas Eriksson

Hej!

Jag undrar vad det kan bero på att min man ibland på natten i sömnen håller sig för öronen och rullar hastigt av och an från ena sidan till den andra (ligger då på rygg). Senaste gång jag vaknade till att han gjorde det var för tredje gången som jag märkte det. Har frågat honom om beteendet men han är inte medveten om att han gör så. (Läs mer…)

Skaffa barn trots schizofreni?

Hej,
jag är en tjej på 28 år som sedan 6 år tillbaka är tillsammans med en äldre man. Han är 51. Just nu står jag i ett vägskäl i livet där jag börjar fundera på barnfrågan. Jag vet att jag vill försöka få barn om några år.
Det som möjligen ställer till det är det faktum att vi har Schizofreni i släkten. Min morfar hade psykotiska perioder som har beskrivits som schizofreni i efterhand. Min mor, som insjuknade i Alzheimers för ca 5 år sedan (hon är 69 år) har de senaste halvåret kämpat med en schizofreni-liknande psykos. Hon hör röster, har blivit inåtvänd och tror sig vara övervakad. Hon har dock blivit bättre med psykofarmaka. Nu till frågan:
Har hört att en äldre far kan öka risken för att barnet får schizofreni?
Jag känner mig väldigt kluven i detta (naturligtvis kan en sådan stor ålderskillnad innebära andra svårigheter som jag också funderar på) men det jag vill fråga om är alltså hur du ser på risken för Schizofreni?
Svar:
Tack för Ditt brev.
Jag förstår Din osäkerhet. Det är riktigt att det finns en ärftlig faktor som till en del förklarar uppkomsten av schizofreni. Det finns också forskningsresultat som talar för att risken skulle kunna öka något om fadern är lite äldre.
Jag tycker dock inte att denna riskökning skall avhålla Dig från att sikta in Dig på att skaffa barn. Det är alltför många faktorer som påverkar utvecklingen av psykiska sjukdomar – däribland schizofreni – för att just de riskfaktorer som Du nämner skall få vara avgörande.
Enligt min erfarenhet är det mycket vanligt att kvinnor som av en eller annan anledning avstår från att försöka få barn djupt ångrar detta senare i livet.
Jag ser i Din fråga att Du vill försöka få barn ”om några år”. Jag tycker att Du måste ha mycket starka skäl för att vänta så länge. Din partner blir ju inte yngre. Det är dessutom så att många kvinnor skjuter upp barnplanerna så länge att det kanske blir för sent.
Bästa hälsningar
Tomas Eriksson

Hej,

jag är en tjej på 28 år som sedan 6 år tillbaka är tillsammans med en äldre man. Han är 51. Just nu står jag i ett vägskäl i livet där jag börjar fundera på barnfrågan. Jag vet att jag vill försöka få barn om några år.

Det som möjligen ställer till det är det faktum att vi har Schizofreni i släkten. (Läs mer…)

ADHD-behandling

hej jag har haft mycket ångest sen jag var liten jag har gått igenom mycket med bup behandlings hem och foster hem jag har suttit i rättspsyk och fått diagnos adhd men medicinerna hjälper inte jag har jätte mycket ångest och jag vill veta varför inget hjälper inget verkar hjälpa och jag har problem med att hålla ilskan inom mig jag har mycket aggressivitet och jag undrar varför kan ingen hjälpa mig. (Läs mer…)

Psykisk sjukdom av D-vitaminbrist?

Hej, Dr Eriksson.

Jag är nyfiken på om du har bildat dig någon uppfattning kring frågan om d-vitaminbrist som riskfaktor för psykisk sjukdom (Läs mer…)

Sömnstörning

Jag är en man på 36 år som sedan tidiga år (15 års åldern) har haft allehanda sömnstörningar.

Sömnstörningen yttrar sig såsom att jag har svårt att somna in, flera uppvaknanden under natten och ibland att jag vaknar mycket tidigt i ottan utan att kunna somna in igen. Min far hade likartade problem, detsamma gäller mina bröder. (Läs mer…)

Dålig självbild av psykisk sjukdom

tycker att jag har nog en ganska dålig självbild (?), vilket borde vara ganska vanligt bland målgruppen psykiskt sjuka.

Nu är min fråga: hur jobba med det? (Läs mer…)

Vad skall man göra med ångest?

Ãr en 32 årig tjej som har varit med om en del tunga och svåra saker. I mars Månad detta året, tog mina kompisar med mig till Psykakuten på Sahlgrenska Gbg. Där fick jag träffa en läkare som valde att lägga in mig på sjukhus. Där låg jag ca en månad. Fick diagnosen ”Lätt utvecklingsstörd”. Har mått rätt hyggligt under en tid,men nu har svåra ångestattacker dykt upp hos mig. Och även tankar på döden och skada en annan människa. Vad ska jag göra??   (Läs mer…)

Alkoholen förstör

Jag har enligt olika psykologiska bedömningar social fobi, och visst det verkar rimligt att jag har det.

Jag har vart med om en jobbig uppväxt, en alkoholiserad far som fått det ena raseriutbrottet efter det andra, han misstänker ofta omgivningen för att vilja göra honom illa, han har kort stubin och blir lätt irriterad på folk. (Läs mer…)

Gärningsmannaprofil pedofil?

Hej Tomas Eriksson.

Jag har under många år glatt mig åt din röst i den allmänna debatten och gläder mig åt att du startat en blogg.

Under lång tid har grundlösa anklagelser mot män om att de är våldtäktsmän eller att de i umgänges och vårdnadstvister grundlöst kan anklagas för att vara pedofiler och att de utnyttjat sitt barns sexuellt. (Läs mer…)

Dela tabletter?

Hej !

Jag läste att man ej får dela eller smula sönder Zyprexa tabletten. Men vi har delat 10 mg (,som vi hade över ) för att  5 mg var slut

Och det är en dyr medicin

Varför får de ej delas och vad kan hända? (Läs mer…)

Hjärna och psykiatri?

Varför har Ni en hjärna på Er hemsida? (Läs mer…)

Akatisi av medicinen

Bör man inte göra något angående medicineringen (både Abilify + Zyprexa) då man har svår akatisi? (vandrar runt i timmar) (Läs mer…)

Vad är en minipsykos?

 Jag har en fråga om minipsykoser? Vad innebär dessa? Jag skulle vara tacksam om jag får veta lite mer om vad det innebär att få minipsykoser eftersom jag ska bli kontaktperson åt en tjej som kan få minispykoser. (Läs mer…)

Tvångstankar att skada katten

Jag har ett problem. Jag är en 15 årig tjej och har jämt och ständigt jobbiga tankar. Det är något innuti mig som pressar mig till att skada mig själv eller andra. Jag kan dra ett exempel. Jag satt och lekte med min katt. Plötsligt så fick jag konstiga tankar och det var något innuti mig som ville att jag skulle slå ihjäl och trampa på min katt. (Läs mer…)

Vi känner oss helt övergivna

Hej! Min man har nyligen fått diagnosen mano-depressiv sjukdom och varit inlagd på sjukhus några veckor. Han blev utskriven för några dagar sedan med ett recept i handen och med uppmaningen att söka en psykiater för kontinuerlig uppföljning.

(Läs mer…)

Är det schizofreni?

Har min son schizofreni? Min son som är 20 år har successivt dragit sig undan. Han sitter på sitt rum dagarna i ända framför datorn (har inte varit i skolan på en månad). Han är vrång och vresig när han tvingas umgås med familjen som t ex vid måltider.

(Läs mer…)

Jag får panik

Jag hade mitt livs värsta upplevelse för en månad sedan. Jag och min kompis stod i biljettkö till bio då något plötsligt hände mej. Hjärtat började banka, jag fick svårt att andas, svetten började rinna, blev torr i munnen och började må illa. Nu vågar jag inte gå ut.

(Läs mer…)

Ångest varje morgon

Jag är en 48 årig man som håller på att gå under. Frugan har gått ifrån mej och jag varken sover eller äter bara dricker.  Dricker ca 5 starköl varje kväll. Vaknar i svinottan varje dag med ångest.

(Läs mer…)

Ingen sömn och ständiga konflikter

Jag är mycket orolig för min 26 åriga dotter som uppträder alltmer labilt. Hon är forcerad och irritabel – allt skall gå blixtsnabbt annars får hon raseriutbrott.

(Läs mer…)

Annonser