Jag är en kille som är 23 år som egentligen inte borde klaga på livet. Min ekonomi är bra likaså mina relationer till vänner och familj, samtidigt som jag är framgångsrik både på jobbet och i studierna. Så man borde ju inte klaga. Trotts detta så upplever jag emellanåt att jag inte är långt ifrån ett sammanbrott. Dessa perioder när jag går ner mig har varit ständigt återkommande sedan jag var i femtonårsåldern. Men har återkommit med tätare mellanrum den sista två åren. Det känns som en grå skugga sänker sig över hela min tillvaro, jag blir helt orkeslös och orkar inte ta tag i vad jag annars gör med enkelhet. Exempelvis så är jag i vanliga fall en öppen social person som med lätthet och humor pratar med andra människor. Men är jag är inne i en negativ period vill jag bara isolera mig och vågar knappt svara i telefonen när det ringer. Under en sådan period som brukar vara i allt från två timmar till två dagar känns allt i mitt liv meningslöst och jag funderar ofta på att ta livet av mig. En tanke jag skräms av när jag befinner mig i mitt normaltillstånd. Förövrigt så kännetecknas mina mörka perioder av att jag är otroligt lätt irriterad, har svårt att fokusera, är allment rädd och är betydligt mer känslosam än vanligtvis. Dessa dystra perioder följs oftast av mer positiva och energifyllda episoder (eller tvärt om). Helt plötsligt känns allt i livet så otroligt vackert och meningsfullt. Min prestationsförmåga är på topp och jag känner mig återigen handlingskraftig, självsäker och ser med tillförsikt på min framtid. Under en sådan period känner jag mig nästan onaturligt glad och speedad. Emellan dessa ytterligheter har jag även ett normaltillstånd. För att sammanfatta min problematik kort; det känns som att mina känslomässiga tillstånd inte står i proportion till vad som händer i mitt liv. Kan jag ha någon light variation av bipolär sjukdom? Det bör antagligen nämnas att min mor och min moster har genom gått djupa depressioner min syster har även haft en depression.

Jag lider även av IBS och prematur ejakulation, har inte blivit diagnostiserad av någon läkare men mina symptom stämmer in på alla kriterier i båda fallen.

Borde jag söka någon vård och i så fall var kan man söka i Göteborg? Har testat både psykoanalys och KBT men utan resultat.

Svar:

Tack för Din fråga.

Jag tycker att Du ger en mycket god beskrivning av Dina besvär och jag tror att Du har rätt i att detta är en form av bipolär sjukdom. Dessutom verkar Du ha så svåra besvär att det knappast är rimligt att kalla sjukdomen för ”light”. Sannolikheten för att det verkligen rör sig om en bipolär sjukdom ökar genom Din uppgift att Du har flera nära släktingar som haft depressioner.

Att svängningarna i Din sinnesstämning är snabba talar inte emot att det bär fråga om en bipolär sjukdom. Det finns en specialvariant av sjukdomen som yttrar sig just på det sättet.

Detta tillstånd är behandlingsbart och behandlingen är ofta mycket effektiv. Den innebär medicinering med ett stämningsstabiliserande medel och det finns flera sådana att välja på. Psykoanalys och KBT är helt verkningslösa behandlingar på detta tillstånd.

Jag tycker att Du skall söka antingen distriktsläkaren eller en psykiater och redogöra för Dina symptom och be att få behandling med ett sinnesstämningsstabiliserande läkemedel. Jag känner gott hopp om att Du snabbt kommer att bli av med Dina besvär.

Bästa hälsningar

Tomas Eriksson