psykiatern.se

Psykoanalys och symboldrama mot schizofreni?

2009-10-17 Fråga psykiatern
Hej Dr Eriksson.
Jag är en man på 42 år som sedan 20 års ålder har lidit av paranoid schizofreni.
Jag har vårdats inom slutenvården och öppen vården i omgångar.
Behandlingen har bestått av neuroleptikum av olika slag, samt anxiolytika och sömnmedicinering.
För ca ett år sedan blev jag tilldelad en ny psykiater, som mycket pompöst deklarerade att han var utbildad i psykoanalys, symboldrama och sociodrama.
Han menade att min sjukdom berodde på trauman från min barndom och att den neuroleptika jag fått skadade mig mer än hjälpet mig.
Jag skulle istället tillsammans med honom påbörja ett ”symboldrama” och en dynamiskterapi, där jag fick ligga på en säng och gestalta mina ”inre” problem.
Vid vissa tillfällen ville han även att jag skulle göra allehand kropps övningar. Dessa påminde mest om dans, även om han använde andra termer.
Han menar att denna behandling skulle ”dekonstruera” mina symtom/diagnos.
Jag skulle bli ett subjekt istället för ett psykiatriskt ”objekt”.
Vilket enligt honom skadade mig, då jag blev en bricka i vårdapparaten, som tillgodosedde sina egna behov snarare än mina.
Han sänkte även min medicinering och jag har mått sämre och sämre sedan dess.
Han var även tveksamm till fortsatt sjukersättning, även om han tillslut gick med på detta.
Jag vet inte vad jag ska göra då läkaren för mig är en aukoritet, och jag inte vågar klaga på vården.
Har Dr Eriksson några synpunketer på behandlingen, eller är detta någon ny metod att behandla schizofreni?
Med vänliga hälsningar Lars johansson
Svar:
Bäste Lars,
Jag blir mycket upprörd när jag hör vad Du blivit utsatt för. Psykoanalys, symboldrama och sociodrama är definitivt inte några behandlingsmetoder som är effektiva vid behandling av paranoid schizofreni. Det finns inte heller någon som helst anledning att tro att Din sjukdom har sin grund i några trauman från Din barndom. Läkaren borde inte ha föreslagit Dig denna typ av behandling och i mina ögon framstår han som en charlatan av värsta sorten. Om han är verksam på en öppenvårdsmottagning eller på en psykiatrisk klinik kan Du begära att få träffa chefsöverläkaren och be att hon eller han anvisar Dig en läkare som meddelar behandling på vetenskaplig grund. Under alla förhållanden tycker jag att Du omedelbart skall se till att få komma till en annan läkare.
Att Du blev sämre av att medicineringen reducerades är inte konstigt. Man skall givetvis inte ta en lägre dos än den som har visat sig vara effektiv. Samtidigt måste man vara medveten om att denna typ av läkemedel också kan ge obehagliga biverkningar. Man skall därför inte heller ta en högre dos än den som är den mest effektiva. Man bör alltid göra en noggrann utprovning av dosen.
Självklart skall Din läkare diskutera vilka behandlingsmetoder som står till buds för Din sjukdom. Det är dessutom hans lagliga skyldighet. Du skall inte tänka på läkaren som en auktoritet. Endast om han ger Dig god hjälp och visar Dig sin respekt är han värd att bli betraktad som en sådan.
Hör gärna av Dig igen om Det inte löser sig på ett sätt som Du tycker är bra.
Bästa hälsningar
Doktor Tomas Eriksson

Hej Dr Eriksson.

Jag är en man på 42 år som sedan 20 års ålder har lidit av paranoid schizofreni. Jag har vårdats inom slutenvården och öppen vården i omgångar. Behandlingen har bestått av neuroleptikum av olika slag, samt anxiolytika och sömnmedicinering. För ca ett år sedan blev jag tilldelad en ny psykiater, som mycket pompöst deklarerade att han var utbildad i psykoanalys, symboldrama och sociodrama. Han menade att min sjukdom berodde på trauman från min barndom och att den neuroleptika jag fått skadade mig mer än hjälpet mig. Jag skulle istället tillsammans med honom påbörja ett ”symboldrama” och en dynamiskterapi, där jag fick ligga på en säng och gestalta mina ”inre” problem. (Läs mer…)

Muskelpåverkan av Xanor och Zolpidem?

2009-10-17 Fråga psykiatern
Jag har en anhörig som har både Xanor 0.5 samt sömntablett Zolpidem. Kan de påverka den muskulära funktionen?
Svar:
Tack för Din fråga.
Xanor är ett ångestdämpande och lugnande läkemedel som är effektivt men tyvärr mycket vanebildande. Det är enligt min erfarenhet ett av de farligaste preparaten ur denna synvinkel. Zolpidem är ett sömnmedel som ibland och under kortare perioder kan vara effektivt om man har svårt att somna men även detta medel är kraftigt vanebildande.
I högre doser kan dessa medel leda till en avslappning i muskulaturen. Det förutsätter dock att patienten är spänd i musklerna – annars märker man nog inte av någon effekt på muskulaturen.
Jag vet inte om detta var vad Du undrade. Om inte får Du gärna komma med en mer detaljerad fråga.
Bästa hälsningar
Doktor Tomas Eriksson

Jag har en anhörig som har både Xanor 0.5 samt sömntablett Zolpidem. Kan de påverka den muskulära funktionen? (Läs mer…)

Muskelvärk av depression?

2009-10-17 Fråga psykiatern
Bäste Doktor, jag är en fungerande kvinna (utåt sett) i 40 års åldern. Jag har en mycket problemfylld barndom, med en far som har dubbeldiagnos och alkoholist, mycket religiösa påverkningar och många syskon som jag har fått ta hand om i stundens hette. Jag har mycket svårt att minnas min barndom, samt en hel del traumatiska upplevelser som att min bror dog i bilolycka som 8 åring (jag 11 år)när jag var i hans sällskap, mitt hus brann ner till grunden -92, mycket svår skilsmässa med en man som misshandlade mig, och svårt att hitta rätt relationer utan våld. Jag lockas inte direkt till män som är snälla, snabba förälskelser övergår i motbjudande känslor.
Jag är mycket duktig på att vara bäst, utan att skryta med det, eftersom jag fullkomligt avskyr medlidande, det är inte det jag vill för jag vill inte stanna i tråkigheter utan vill gå vidare. Jag älskar att lära nytt och har studerat de senaste 11 åren bara för att jag tycker det är kul, Jag har ett välbetalt arbete som socialassistent och arbetar som flitigt engagerad sångerska. Jag har fått göra mycket som många andra drömmer om, MEN jag har mycket svårt med relationer som betyder närhet, och att lämna ut mig själv, att minnas underbara stunder, att verkligen få känna lycka, och hur man egentligen ska bete sig.
Är just nu sjukskriven för ont i kroppen med kraftig muskelvärk mellan skulderbladen och smärta i nacke, vilket jag haft sedan en älgolycka -97, men jag har jobbat heltid hela tiden och gärna mer än heltid. Känns som en drog att jobba massor. Nu i alla fall rekommenderas jag antidepressiva medel, men jag känner mig inte depressiv, mest bara vilsen och funderar över livet.
Jag har haft en totalt strukturlös uppfostran fast hård upplysning om vad bibeln säger (som aldrig varit vägvisande från mina föräldrar) och säkert känt övergivenhet (jag fick flytta hemifrån när jag var 16 år), men jag känner ju inte till något annat. Det jag har är en enorm smärta i rygg och nacke, och gräver man så har jag också en otroligt dålig självbild, jag blir nästan helt nere bara av att gå upp i vikt-ja livet blir som meningslöst och jag finner ingen anledning till att vistas bland människor(som jag som vanligt älskar, nästan alldeles för mycket när jag mår som bäst) jag får skuldkänslor så fort jag inte orkar hjälpa andra människor, inte på jobbet det är bra mina anhöriga och mina vänner(många kommer just till mig med sina problem och vill prata, jag är en bra lyssnare.
jag skriver till dig därför att jag vet inte vad jag ska göra för att få en bra självbild och inte få skuldkänslor över allt jag inte kan reda ut, och har jag rett ut problem (som jag ofta gör) så börjar min hjärna söka nya problem att handskas med. Jag har alltid kallat min sjukdom för ”pengaångest” eftersom jag fått jobba hårt redan som barn för att hjälpa till med ekonomin, och det blev ju inte bättre när huset brann och jag blev ensamstående mor till två barn, men jag reder det mesta, men jag är STÄNDIGT oroad över min ekonomi, och fast mina barn idag är 20 + 21 så har jag svårt att be dem hjälpa mig med ekonomi, trots att de har fasta välbetalda arbeten.
Har jag psykisk Ohälsa och behöver medicin, eller kan jag gå i någon form av terapi (det har jag gjort men det har inte lett till något bättrande då jag är så perfekt på att prata förbi att jag uppfattas som person på fel plats)
Jag skulle så gärna vilja vara normal, och veta ”vad är egentligen normal? ”hur är man då och vad känner, tänker och gör man… Jag vill inte bli bollad runt överallt och ständigt börja från början då det uppenbarligen inte hjälper mig,
Är det verkligen så att jag får muskelinflammationer för att jag är deprimerad?
tacksam för svar..
SVAR:
Tack för Din fråga. Jag förstår att Du har det besvärligt men av det Du berättar jag tror inte att Du är psykiskt sjuk även om jag kan ha fel i detta. Du har haft det svårt på många sätt men det är många som haft det svårt utan att bli sjuka av det. Jag tycker tvärt om att det verkar som Du klarat Dig utmärkt i livet: Du har genomgått en längre utbildning, Du har ett välbetalt arbete, Du arbetar mycket, Du har tagit hand om två barn som också tycks ha klarat sig fint. Så långt får man säga att det gått bra för Dig.
Hurdana relationer man får till andra människor beror mycket på vilken personlighet man har och jag kan inte se att Din personlighet skulle vara så mycket annorlunda än många andra människors.
Det jag tar fasta på i Din fråga är det Du berättar om Din långvariga värk mellan skulderbladen. Enligt min erfarenhet är det mycket svårt att komma till sin rätt i livet om man ständigt plågas av värk och inte torde det bli bättre av att behöva vara sjukskriven.
Du skriver att Du blivit rekommenderad antidepressiva läkemedel trots att Du inte känner Dig deprimerad. Visserligen kan antidepressiva läkemedel ibland vara bra även om man inte har symptom i form av nedstämdhet men de symptom Du berättar om är inte av det slaget att jag tror att antidepressiva läkemedel skulle vara till någon nytta för Dig. Dessutom finns det ett skäl emot antidepressiva och det är att det finns risk att man ökar i vikt av sådana medel och det säger Du att Du är rädd för.
Jag tycker att det viktigaste nu är att få reda på vad smärtorna beror på och försöka behandla dessa. Om Du inte har blivit noggrant undersökt bör Du kontakta en distriktsläkare och be honom att ordna med den utredning som kan anses påkallad. I första hand tycker jag att det borde göras en MR undersökning av hela bröstkorgen med detaljgranskning av kotpelaren. Om inte det ger något resultat tycker jag att man också skall låta en neurolog undersöka Dig noga för att se om det finns några tecken till neurologiska bortfallssymptom. Jag tycker inte att man skall ge sig innan man hittat orsaken till Din värk. Om Du blir av med den tror jag att mycket annat kommer att kännas bättre och lättare också.
Återkom gärna och berätta hur det går eller om Du vill ha ytterligare synpunkter.
Bästa hälsningar och lycka till.
Doktor Tomas Eriksson

Bäste Doktor, jag är en fungerande kvinna (utåt sett) i 40 års åldern. Är just nu sjukskriven för ont i kroppen med kraftig muskelvärk mellan skulderbladen och smärta i nacke, vilket jag haft sedan en älgolycka -97, men jag har jobbat heltid hela tiden och gärna mer än heltid. Känns som en drog att jobba massor. Nu i alla fall rekommenderas jag antidepressiva medel, men jag känner mig inte depressiv, mest bara vilsen och funderar över livet. (Läs mer…)

Sämre löpare av medicin

2009-10-17 Fråga psykiatern
Hej
Jag har en fråga om min antidepressiva medicin. Jag äter citalopram för panikångest och det fungerar bra. Dock har jag problem med en sidoeffekt av min medicin. Jag har löptränat hela mitt vuxna liv på motionsnivå och mår bra av det. Dock har jag sedan jag började med medicinen fått kraftigt försämrade resultat. På bara några veckor fick jag svårt att klara samma löprunda som tidigare gått lätt och det kan inte förklaras av minskad träningsdos eller sämre kondition. Jag får liksom ingen belöning längre av kroppen. Det gör ont och jag blir trött men ingen kick kommer som det brukar. Kan detta vara kemiskt eller är det påverkan på mitt sinnestillstånd som kan göra denna skillnad. Jag kan inget om detta och försöker förstå hur jag ska gå vidare.
Tacksam för svar
Trött löpare
SVAR:
Det är mycket sannolikt att de förändringar Du märkt i samband med Din löpträning orsakas av Din medicinering. Denna typ av effekter är inte ovanliga och kan ses vid behandling med flera olika psykofarmaka.
I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att alla läkemedel har biverkningar. Vid all läkemedelsbehandling är det nödvändigt att väga behandlingens fördelar (i form av minskade sjukdomssymptom) mot dess nackdelar (i form av t ex biverkningar). Om det inte är uppenbart att fördelarna överväger nackdelarna bör man givetvis inte ta läkemedlet. Jag kan föreställa mig att de besvär Du haft av Din panikångest var så plågsamma att Du kan tycka att det är värt nackdelen av de sämre löpresultaten att slippa ifrån panikångesten men detta är givetvis någonting Du måste tänka över själv.
Bästa hälsningar
Doktor Tomas Eriksson

Hej

Jag har en fråga om min antidepressiva medicin. Jag äter citalopram för panikångest och det fungerar bra. Dock har jag problem med en sidoeffekt av min medicin. Jag har löptränat hela mitt vuxna liv på motionsnivå och mår bra av det. Dock har jag sedan jag började med medicinen fått kraftigt försämrade resultat. På bara några veckor fick jag svårt att klara samma löprunda som tidigare gått lätt och det kan inte förklaras av minskad träningsdos eller sämre kondition. (Läs mer…)

Elak av psykos

2009-10-17 Fråga psykiatern

har en sambo som haft en psykos 1 år sedan även schtsofri får en spruta var 14de dag har även haft proppa´r i huvudet dåligt balanssinne het och elak mot mig ett vanligt samtal tror hon alla pratar illa om henne snäll ena minuten elak nästa hennes psykoser kommer åter efter ca 5-6år,kommer hon att bli äterställd,kastar bort saker både mina och hennes varför,gommer sedan sina saker och hittar inte på dom (Läs mer…)

Ångest efter hasch

2009-10-17 Fråga psykiatern

hej… helvetet började efter jag testade på att röka hasch av en kompis, den natten fick ja hemsk panikångest och yrsel och overklighetskänslor, (Läs mer…)

Skrymtaren Gellert Tamas

2009-10-01 Ledare
För att Tamas skulle ha haft en chans att framstå som trovärdig bland dem som brytt sig om att sätta sig in i frågan hade det varit nödvändigt att han i boken förklarat varför
1) antalet barn som var förment apatiska kom att öka från 0 till mer än fyrahundra på några få år för att därefter minska till närmare 0 igen,
2) varför tillståndet nästan enbart kom att drabba barn i flyktingfamiljer där frågan om asyl ännu ej avgjorts eller avgjorts till familjens nackdel,
3) varför endast flyktingbarn som levat tillsammans med sina familjer drabbats men inte flyktingbarn som kommit ensamma till Sverige,
4) varför endast barn i familjer som kommit från stater i forna Sovjetunionen och Jugoslavien drabbats,
5) varför inte svenska barn som varit utsatta för svåra påfrestningar drabbats.

Skrymtaren TamasTomas Eriksson skriver på Newsmill om Gellert Tamas bok De apatiska. Tomas Eriksson skriver ”För att Tamas skulle ha haft en chans att framstå som trovärdig bland dem som brytt sig om att sätta sig in i frågan hade det varit nödvändigt att han i boken förklarat varför

1) antalet barn som var förment apatiska kom att öka från 0 till mer än fyrahundra på några få år för att därefter minska till närmare 0 igen,

2) varför tillståndet nästan enbart kom att drabba barn i flyktingfamiljer där frågan om asyl ännu ej avgjorts eller avgjorts till familjens nackdel,

3) varför endast flyktingbarn som levat tillsammans med sina familjer drabbats men inte flyktingbarn som kommit ensamma till Sverige,

4) varför endast barn i familjer som kommit från stater i forna Sovjetunionen och Jugoslavien drabbats,

5) varför inte svenska barn som varit utsatta för svåra påfrestningar drabbats.”

I Dagens Nyheter ifrågasätter även Halle Kjöller Tamas svartvita och okritiska granskning.

Annonser