Socialstyrelsens preliminära rekommendationer om att nästan alla former av depressioner och ångest i första hand skall behandlas med så kallad kognitiv beteendeterapi (KBT) kommer inte att fastställas. Den slutsatsen kan man dra av en artikel i Svenska Dagbladet (9/9 2009) som vet att berätta att den kritik som inkommit mot de preliminära riktlinjerna varit massiv och att beslutet att godkänna riktlinjerna nu skjutits upp till åtminstone nästa år.
Detta är å ena sidan mycket glädjande. De preliminära rekommendationerna saknade helt vetenskaplig förankring och ett fastställande av dem hade inneburit en katastrof inte bara för de tiotusentals patienter som skulle riskera att få en verkningslös behandling utan också för landstingen som skulle kunna komma att luras att genomföra en av de största felsatsningarna i modern tid. Även för dem som planerat att utbilda sig till psykologer skulle beslutet bli förödande. Hur roligt skulle det vara att satsa på en femårig utbildning för att bli KBT-psykolog för att senare upptäcka att behandlingsmetoden är verkningslös.
Å andra sidan är det djupt oroande att riktlinjer av det slag som här varit på tapeten över huvud taget kan komma att presenteras utan att det vetenskapliga stöd som oundgängligen erfordras existerar. Socialstyrelsens auktoritet har allvarligt skadats. Förklaringen till att det kunnat bli så här galet är säkerligen att finna i det förhållandet att det inom Socialstyrelsen finns en grupp tjänstemän med en privat agenda som har mer att göra med vad man tror är politiskt korrekt än vad som är god vetenskap.
Projektledare för de nu diskuterade riktlinjerna Gunilla Nyrén säger enligt Svenska Dagbladet att hon inte tror ”att de väsentligaste slutsatserna i riktlinjerna kommer att bli så annorlunda”. Där tror hon fel och det är inte så klokt av henne att yttra sig på detta sätt. Hon har knappast kompetens att yttra sig i denna fråga och hon bör inte ytterligare en gång till medverka till att försöka driva igenom riktlinjer utan vetenskapligt underlag. Om man i nästa vända skall göra detta på ett vetenskapligt korrekt sätt kommer man inte att komma till samma resultat. Det vetenskapliga stödet för KBT som en effektiv behandlingsmetod är nämligen obefintligt.
Efter det sätt på vilket detta ärende hittills hanterats är det en gåta hur Socialstyrelsens generaldirektör kan låta Gunilla Nyrén ta någon som helst vidare befattning med detta ärende.
Slutligen: Det finns en egendomlig rundgång i KBT-entusiasternas argumentation: Socialstyrelsen hävdar att man grundar sig på en utvärdering gjord av Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). När vi tidigare i sommar kritiserat SBU i denna sak har man därifrån bland annat hänvisat till att Socialstyrelsen kommit till samma slutsats som SBU. Ingen vill uppenbarligen ta ansvar för de vetenskapliga falsarierna som gjorts för att främja KBT som behandlingsmetod.
Vår kritik mot påståendena att KBT skulle vara en effektiv behandlingsmetod har tidigare presenterats i detalj på denna sida och annorstädes.
Socialstyrelsens preliminära rekommendationer om att nästan alla former av depressioner och ångest i första hand skall behandlas med så kallad kognitiv beteendeterapi (KBT) kommer inte att fastställas. Den slutsatsen kan man dra av en artikel i Svenska Dagbladet som vet att berätta att den kritik som inkommit mot de preliminära riktlinjerna varit massiv och att beslutet att godkänna riktlinjerna nu skjutits upp till åtminstone nästa år.
Detta är å ena sidan mycket glädjande. De preliminära rekommendationerna saknade helt vetenskaplig förankring och ett fastställande av dem hade inneburit en katastrof inte bara för de tiotusentals patienter som skulle riskera att få en verkningslös behandling utan också för landstingen som skulle kunna komma att luras att genomföra en av de största felsatsningarna i modern tid. Även för dem som planerat att utbilda sig till psykologer skulle beslutet bli förödande. Hur roligt skulle det vara att satsa på en femårig utbildning för att bli KBT-psykolog för att senare upptäcka att behandlingsmetoden är verkningslös.
Å andra sidan är det djupt oroande att riktlinjer av det slag som här varit på tapeten över huvud taget kan komma att presenteras utan att det vetenskapliga stöd som oundgängligen erfordras existerar. Socialstyrelsens auktoritet har allvarligt skadats. Förklaringen till att det kunnat bli så här galet är säkerligen att finna i det förhållandet att det inom Socialstyrelsen finns en grupp tjänstemän med en privat agenda som har mer att göra med vad man tror är politiskt korrekt än vad som är god vetenskap.
Projektledare för de nu diskuterade riktlinjerna Gunilla Nyrén säger enligt Svenska Dagbladet att hon inte tror ”att de väsentligaste slutsatserna i riktlinjerna kommer att bli så annorlunda”. Där tror hon fel och det är inte så klokt av henne att yttra sig på detta sätt. Hon har knappast kompetens att yttra sig i denna fråga och hon bör inte ytterligare en gång till medverka till att försöka driva igenom riktlinjer utan vetenskapligt underlag. Om man i nästa vända skall göra detta på ett vetenskapligt korrekt sätt kommer man inte att komma till samma resultat. Det vetenskapliga stödet för KBT som en effektiv behandlingsmetod är nämligen obefintligt.
Efter det sätt på vilket detta ärende hittills hanterats är det en gåta hur Socialstyrelsens generaldirektör kan låta Gunilla Nyrén ta någon som helst vidare befattning med detta ärende.
Slutligen: Det finns en egendomlig rundgång i KBT-entusiasternas argumentation: Socialstyrelsen hävdar att man grundar sig på en utvärdering gjord av Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). När vi tidigare i sommar kritiserat SBU i denna sak har man därifrån bland annat hänvisat till att Socialstyrelsen kommit till samma slutsats som SBU. Ingen vill uppenbarligen ta ansvar för de vetenskapliga falsarierna som gjorts för att främja KBT som behandlingsmetod.
Vår kritik mot påståendena att KBT skulle vara en effektiv behandlingsmetod har tidigare presenterats i detalj på denna sida och annorstädes.