För att Tamas skulle ha haft en chans att framstå som trovärdig bland dem som brytt sig om att sätta sig in i frågan hade det varit nödvändigt att han i boken förklarat varför
1) antalet barn som var förment apatiska kom att öka från 0 till mer än fyrahundra på några få år för att därefter minska till närmare 0 igen,
2) varför tillståndet nästan enbart kom att drabba barn i flyktingfamiljer där frågan om asyl ännu ej avgjorts eller avgjorts till familjens nackdel,
3) varför endast flyktingbarn som levat tillsammans med sina familjer drabbats men inte flyktingbarn som kommit ensamma till Sverige,
4) varför endast barn i familjer som kommit från stater i forna Sovjetunionen och Jugoslavien drabbats,
5) varför inte svenska barn som varit utsatta för svåra påfrestningar drabbats.
Tomas Eriksson skriver på Newsmill om Gellert Tamas bok De apatiska. Tomas Eriksson skriver ”För att Tamas skulle ha haft en chans att framstå som trovärdig bland dem som brytt sig om att sätta sig in i frågan hade det varit nödvändigt att han i boken förklarat varför
1) antalet barn som var förment apatiska kom att öka från 0 till mer än fyrahundra på några få år för att därefter minska till närmare 0 igen,
2) varför tillståndet nästan enbart kom att drabba barn i flyktingfamiljer där frågan om asyl ännu ej avgjorts eller avgjorts till familjens nackdel,
3) varför endast flyktingbarn som levat tillsammans med sina familjer drabbats men inte flyktingbarn som kommit ensamma till Sverige,
4) varför endast barn i familjer som kommit från stater i forna Sovjetunionen och Jugoslavien drabbats,
5) varför inte svenska barn som varit utsatta för svåra påfrestningar drabbats.”
I Dagens Nyheter ifrågasätter även Halle Kjöller Tamas svartvita och okritiska granskning.